Enskilda fall är också intressanta

Vilhelm Sjölund  |  23 juni 2026

En vanlig företeelse i diskussioner är att anekdotiska berättelser eller ovanliga fall avfärdas just på grund av att de inte kunnat reproduceras i storskaliga studier. Ur en strikt akademisk synvinkel är detta ett rimligt förhållande; vi bör vara försiktiga med att göra påståenden som inte bygger på rigorös forskning. Men för anekdoter finns en viktig funktion, nämligen att ifrågasätta slutsatser genom att bevisa deras motsats.

Om vi tänker oss ett påstående att konditionsträning förbättrar syreupptagningsförmågan, kan vi begrunda två olika anekdotiska situationer: att en person tränat kondition och förbättrat sin syreupptagningsförmåga, samt en person som tränat men inte uppnått någon förbättring. Detta fenomen handlar om falsifierbarhet, ett koncept jag länge velat gräva djupare i. Bland annat har Karl Popper utgivit en bok i ämnet som varit på min "att läsa"-lista sedan ett tag tillbaka. Att vi observerat fem personer som tränat kondition och förbättrat sin syreupptagningsförmåga ger oss en ledtråd, men detta i sig är inte starkt nog för att vi ska tro på teorin i allmänhet. Motsatsen däremot, att fem personer tränat kondition men ingen uppmäter någon förbättring är en starkare indikation att teorin inte verkar vara allmängiltig.

I förra inlägget tittade vi kort på de nya nordiska näringsrekommendationerna. Råden vilar på flera longitudinella studier med hundratusentals deltagare, och i den kontext de framtagits skulle anekdoter falla platt. Dock, för vår enskilda förståelse över vilken kost som är hälsosam är det fortfarande en relevant fråga, just eftersom att anekdoter kan tjäna som kraftfulla motbevis till en teori ifall den gör anspråk på att vara allmängiltig. I det här inlägget tänkte jag gå igenom flera olika sådana anekdoter jag samlat på mig under åren och visa ett mönster som ger en något annorlunda slutsats än den som Livsmedelsverket dragit.

Nathan Pritikin, ett ingenjörsperspektiv på läkarkonsten

Nathan Pritikin var en amerikansk ingenjör och uppfinnare som blev framgångsrik genom att sälja patent till stora bolag som General Electric.

Som 43-åring diagnostiserades han med avancerad kranskärlssjukdom från ST-sänkningar på sitt EKG vid arbetsprov (cykling). Med andra ord, indikativt att han led av relativt framskriden ischemisk kranskärlssjukdom. Hans totala kolesterol var vid tillfället 7,25 mmol/l, högt nog för att sannolikt orsaka åderförkalkning redan i tidig ålder. Olikt somliga samtida influerare gick han heller inte på en lågkolhydratskost, utan hade sannolikt en ogynnsam lipidprofil och metabol hälsa i allmänhet.

In February 1958, the diagnosis of asymptomatic coronary insufficiency was made during a comprehensive medical evaluation. In a Master's two-step test, while Mr. Pritikin's heart rate was 98 beats per minute (56 per cent of the age-predicted maximum), the electrocardiogram showed a 2-mm horizontal ST-segment depression in leads II, aVF, and V5 and a 1.5-mm ST depression in V3. The diagnosis was confirmed by another Master's test in December 1959. Nathan Pritikin's Heart, New England Journal of Medicine, 1985

Normalbehandlingen för högt kolesterol är livsstilsförändringar och statiner, men Pritikin började därutöver göra sin egen efterforskning, sökandes efter exempel på civilisationer och människor som inte drabbas av den sjukdom han själv ådragit sig. Han studerade flera olika, i synnerhet kostvanor i Uganda, och kom fram till att den gemensamma nämnaren var ett högt intag av stärkelserik mat samt lågt intag av fett. Utifrån detta skapade han Pritikin-dieten, vilket innebär en i huvudsak vegetarisk kost med inslag av animalier med låg andel mättat fett. På den här tiden var kunskapen om åderförkalkning ännu i sin linda, varför Pritikin blivit ihågkommen som en pionjär inom området.

Pritikin kämpade mot lymfkörtelcancer¹ sedan 1958, vilket tids nog ledde till att han avslutade sitt liv vid 69 års ålder. Han donerade därefter sin kropp till vetenskapen, vilket är studien som refereras i citatet ovan. Under obduktionen fann läkarna ett friskt hjärta, nästan helt fritt från åderförkalkning:

In a man 69 years old, the near absence of atherosclerosis and the complete absence of its effects are remarkable.

Pritikin etablerade ett hälsocenter, dit personer med hjärtsjukdom och andra västerländska åkommor kan resa för att lära sig om hur livsstil förhindrar och till viss del botar dem. Han inspirerade även flera läkare och forskare framöver: Dean Ornish, Caldwell Esselstyn och Michael Greger för att nämna några namn. Michael Greger, författaren till boken Konsten att inte dö, hade en personlig erfarenhet av hälsocentret, då hans farmor led av svår perifer artärsjukdom. Hon "kom dit i en rullstol och gick ut på egen hand", och levde ytterligare 30 år därpå.

När data inte passar ens narrativ: Tsimanefolket i Bolivia

Pritikin Longevity Center har nu funnits i decennier, och fortsätter att sprida läran om en vegetarisk kost med låg fetthalt. En uppmärksammad folkgrupp är Tsimanefolket, ett urfolk som lever i nordöstra Bolivias lågland. På hemsidan för Pritikin finns ett blogginlägg som går igenom den data forskare samlat på sig genom åren om detta folks levnadsvanor. En studie har visat att denna folkgrupp har "världens friskaste hjärtan", en händelse som rapporterades bland annat av BBC och The Guardian.

Besök gärna det länkade blogginlägget på Pritikins hemsida och bilda dig en egen uppfattning hur de valt att tolka studien. Det finns ett antal olika studier, men de få jag kunnat hitta som transparent redovisar rådata är denna studie publicerad i American Journal of Clinical Nutrition, samt denna. I den första har man analyserat 1299 deltagares kostvanor, nedbrutna på individuella råvaror. I appendix finns ett dokument man kan ladda ned med en tabell som visar exakt fördelning mellan olika livsmedel. Den andra studien är även den detaljerad.

I blogginlägget på Pritikins hemsida har man utelämnat att Tsimane till synes äter mer animaliska produkter än en amerikan. Detta blir tydligt när man jämför vissa nyckelnäringsvärden, såsom intag av vitamin B12, järn, protein och kolesterol. Även justerat för antal kalorier ligger Tsimanes intag av animaliska livsmedel långt över amerikanska i första studien, och på jämförbara nivåer i den andra.

Jag har inte räknat exakt, men ungefär 30% av det totala kaloriintaget ser ut att vara animaliska råvaror. Dieten beskrivs bäst som en stärkelsebaserad kost med högt animaliskt proteinintag samt lågt intag av fett, och i synnerhet lågt intag av trans- och mättat fett.

En annan intressant observation i tabellerna är att boskapsdjur som ko, gris och kyckling utgör en stor andel av det totala intaget av kött. Dock äter de även relativt mycket pasta och mjöl, så troligtvis när studien genomförts har folket redan en tätare relation till civilisationen. Man behöver då ha i åtanke att den äldre generationen sannolikt inte konsumerat kött från tamboskap eller pasta i någon större omfattning, och bör följaktligen vara försiktig att tolka observationsdata som uppmäts idag som att den är talande för den äldre generationens goda hälsa. Detta liknar exemplet Okinawa, vars befolknings medellivslängd sjunkit stadigt de senaste åren. Det går bevisligen att äta kött och fisk utan att åka på västerländska sjukdomar, men möjligen inte tamboskap med mycket högre fetthalt än viltkött och fisk. Vi återkommer till den frågeställningen.

Pekka Puska, finsk kändis, svensk doldis

En mycket betydelsefull studie för hjärthälsa var den som kallas Seven Country Study av Ancel Keys som inleddes 1956. Den var den första, eller åtminstone bland de första, storskaliga studierna som undersökte kopplingen mellan kost och hälsa. Länder som ingick i studien var USA, Finland, Jugoslavien, Nederländerna, Italien, Grekland och Japan. Något som stack ut var den sensationellt höga dödligheten i hjärtsjukdom i regionen Norra Karelen i Finland, som jag förstår den högsta uppmätta dödligheten i hela världen vid den tidpunkten.

Till följd av dessa fynd lanserades Nordkarelenprojektet, med Pekka Puska i spetsen. Från början ett isolerat experiment, men efter en initial femårsperiod rullades projektet ut nationellt i Finland för att minska förekomsten av hjärtsjukdom. Mellan år 1972 till år 2012 minskade dödligheten i hjärtsjukdom i Finland med drygt 80%, varav två tredjedelar anses vara till följd av livsstilsförändringar genom projektet.

Då jag spenderat en hel del i Finland har detta påverkat mig personligen. Ifall du besöker någon av de större matbutikerna i Sverige kommer du märka att de flesta bärsorterna är importerade. Björnbär, vinbär, hallon, de flesta jordgubbarna, havtorn och så vidare. Men går man in på K-market i Finland dignar frysdisken av finskodlade bär i regnbågens alla färger. Jag vet inte hur stark koppling det finns mellan Finlands överlägsna bärutbud och Nordkarelenprojektet, mer än att jag läst hur man ökade bärproduktionen för att kompensera bristen på variation av frukt. Detsamma gäller för övrigt Åland, som har sensationellt bra utbud av lokalproducerade grönsaker; Kantarellen har bättre utbud än Fältöversten på Karlaplan.

Sjörövar-Staffan

Sedan några år tillbaka har Carl Emil Petterson, kungen av Tabar, cirkulerat i mina sociala medier. Ifall du inte känner till honom så blev han skeppsbruten på en av öarna i Stilla Havet och gifte sig med öns prinsessa. Han verkar allmänt erkänd som förgrundsfiguren till Efraim Långstrump. En troligtvis mindre känd figur är Staffan Lindeberg, en svensk läkare som forskade på urinvånare på ön Kitava, öster om det Papua Nya Guineanska fastlandet. Staffan har skrivit en hel del om paleodieten, även kallad "stenåldersdieten". På grund av sociala medier har denna ofta vantolkats som om den innehåller kött och grönsaker, när den i själva verket av forskare beskrivs just som en stärkelsebaserad kost som kompletteras av magert kött och fisk. Så här beskriver Staffan en modern tappning av kosten:

Är paleolitisk kost möjlig i en framtida solidarisk värld där resursslöseriet måste upphöra för en hållbar global utveckling? Ja, mycket tyder på det, framför allt om grönsaker, frukt och rotfrukter utgör en stor andel av basmaten utan överdriven köttkonsumtion. Om dessutom animaliska livsmedel i huvudsak utgörs av naturbeteskött (köttdjur uppfödda på grönfoder), vilt, fiskar långt ner i näringskedjan (sill mm), ägg, kyckling (frigående utomhus) och inälvor, då kan paleolitisk kost bli mer resurssnål än kost enligt svenska näringsrekommendationer. Spannmål och komjölk är för övrigt mycket energikrävande att framställa.

Som vi sett från flertalet urinvånare lär även denna kosthållning medföra stora hälsovinster för västerlänningen. Här handlar det även om prioriteringar™; i Finland har man börjat fasa ut varningen för breda befolkningen om att äta strömming från Östersjön, medan vi i Sverige ännu avråder från detsamma. Två snudd på identiska länder, två rekommendationer. Följden av svensk politik blir att fångsten av strömming idag mals ned till foder till äggindustrin och norska laxodlingar. Detta knyter an till min kritik mot nordiska näringsrekommendationerna i förra inlägget.

Det finns även en annan grupp som studerats, på det Papua Nya Guineanska höglandet. Denna folkgrupp är istället vegetarianer och äter mycket låg andel protein i sin kost. Trots detta är de starka och muskulösa. En ytterligare besvärande faktor är att de röker som skorstenar, men troligtvis tack vare sina låga kolesterolnivåer och höga aktivitetsnivå verkar de trots allt skyddas från åderförkalkning. Men nu är klockan 21:30 och det har tagit flera timmar att skriva detta inlägg. Så nu kan vi inte sväva ut längre.

Avslutande ord

När man tar sig an forskning behöver man ha i åtanke att den bygger på medelvärden, inte avvikare. För några år sedan, efter att jag behandlats för borrelia, var min hälsa överlag i dåligt skick. Hos tandläkaren fick jag veta att jag hade tandköttsfickor som värst 7 mm djupa. En hastig googling och man står därpå inför stundande tandlossning. Idag var jag på återbesök, helt fri från tandköttsfickor, inga hål, och ett tandkött som inte blödde över huvud taget när de blästrade bort tandstenen. Parollen "lyssna på experterna" behöver därför nyanseras, eftersom experterna behandlar medelpatienten. En diet kan tas fram, inte för att den är den mest hälsosamma, utan för att den är väl avvägd mellan hälsa och efterlevnadsgrad.

Som erfaren systemutvecklare har jag varit med om många fel som sänkt IT-system i drift. Detta betyder dock inte att jag tycker datorer är någon esoterisk vetenskap, utan något de flesta med grundläggande kunskaper inom matematik och logik bör kunna tillägna sig. Min erfarenhet av läkare i Sverige är tyvärr inte densamma. Det talas en del om problemet med patienter som tror sig veta bättre än läkare. Rimlig invändning, med all sannolikhet kan du långt mindre än en yrkeserfaren läkare. Men å andra sidan ligger inte läkarens kunskaper bortom det gemene svensk kan förstå och tolka på egen hand. Även jag hade tidigare en (felaktig) föreställning om läkares yrkesmässiga förträfflighet, på ett sätt som underminerade tilltron till min egen analytiska förmåga. Det var först när den illusionen till fullo sprack som jag äntligen kunde etablera en balanserad relation till vårdsektorn. Och jag tror att om anatomi vore sitt eget ämne i grund- och gymnasieskolan skulle fler svenskar ha bättre kontroll över sin egen hälsa än de har idag.

Noter

1. Vissa källor skriver att Pritikin led av leukemi, men studien i New England Journal of Medicine skriver författarna att han led av en specifik typ av malignt lymfom.
   In 1958 Mr. Pritikin had a malignant lymphoma, most closely resembling well-differentiated lymphocytic lymphoma with macroglobulinemia.